Det finns en hel värld där utanför fönstret, en hel värld av människor som rör sig och ska någonstans. Till skolan, till jobbet, till vänner. Men sen finns det en hel hög med människor som sitter inne i sina lådor, ensamma. Just nu känner jag mig ensam...
Jag blev riktigt förkyld i onsdags, det började på natten innan jag skulle till skolan för första gången och jag har varit kass sedan dess. Snorig, hostig och så himla trött. Så det har inte blivit någon träning för mig och det gör mig ledsen. Hade gärna gått ner för att få lite endorfiner så att jag blir glad igen, men det funkar ju inte...
Imorgon är det skola igen. Varje onsdag kl 9-11 är det lektion. Jag ska lämna in ansökan om att läsa Svenska B som startar i januari så att jag går dubbelt januari-mars.
Morsan är inte smidig. Hon märkte att jag inte var pigg när jag skypade med henne igår men ändå börjar hon trycka på om än det ena och andra. "Kollar du upp det? Gör du det? Går du in där och kollar vad det kostar? Hör med dom du...." Hon bara trycker på och trycker på och den lilla energi jag hade kvar i kroppen bara suger hon ur mig. Jag får, som alltid när jag känner mig svag, strunta i att prata med henne. För istället för att hjälpa mig när jag känner mig risig så sparkar hon undan benen för mig. Jag måste komma ihåg att aldrig prata med henne när jag känner mig svag!
Jag är rädd. Rädd att jag inte kommer att fixa det här med skolan. Va fan! Tänk om jag inte gör det! Jag vill ju så gärna. Jag vill utbilda mig och få ett jobb och bli en av de där människorna som rör sig utanför fönstret. Men tänk om jag inte klarar det. Tänk om jag misslyckas. Tänk om jag börjar må dåligt igen. Vad gör jag då? Men framförallt.. Vad gör Dennis?
Jag vet att jag måste leva i nuet och att det inte finns någonting jag kan göra åt framtiden. Just nu går det ju bra, förutom att jag sen igår gråtit när jag varit själv. Men jag vet ju att förkylningen och mamma gör mig extra trött och det finns fler saker tar min energi.
Först är det en stor grej för mig att jag börjat skolan och varje gång jag gör något som är det minsta psykiskt krävande för mig så blir jag trött. Förr sov jag i en vecka efter att jag hade varit till V-ås och hälsat på min familj. Det är ingen överdrift.
Sen ska vi till Barcelona om lite drygt en vecka och det är en till stor grej. Det spelar liksom ingen roll att det är en rolig grej, det tar energi ändå. Vad är det mer som suger?
Lottas 40 års dag den 3/12. Jag måste ringa Frippe och berätta att vi hoppar hans idé om att jag och Dennis skulle överraska Lotta när dom är i Sälen v.50. Jag och Dennis vill hellre gå ihop med morsan och Therese om en present till henne. Borde kanske ringa Frippe idag så att det är ur världen.
Någon gång ska jag skriva min historia så att ni får läsa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar